London dag 4 – Sveriges nationaldag, ekorrar och ett överflöd i vitlök

Dag nummer 4 i London, nu kändes det ordentligt i fötterna. Eftersom vi budgeterat att ta oss runt på £15 var så blev det en hel del gående, speciellt eftersom merparten gick åt till att åka ut till Highgate. Men skam den som ger sig tänkte vi och satte även denna dagen i promenadens tecken. Dagen till ära var också Sveriges nationaldag så jag och Emma kläddes oss naturligtvis i blått och gult.

Det blev en stillsam dag till och börja med mycket promenerande. Vi åkte till Harrods och spanade på alla galenskaper där, vansinnigt detaljerat, lyxigt och dyrt. Den enda platsen där jag sett ett djurspa. Vi skulle se på Buckingham palace men det var avstängt efter firandet av the Diamond Jubilee så vi fick nöja oss med att titta på monument från andra världskriget och lyxiga affärer i vilka vi inte var välkomna.

Halvvägs stannade vi i Hyde park, Londons central park, och pausade. De hade inplanterade ekorrar som var fantastiskt charmiga, tyckte jag iaf för jag kunde inte hålla mig borta från dem och det tog inte lång tid innan jag hade fått kontakt.  Vi låg väl där i 40 min, drack svindyr blaskig cappuccino och tittade på när ekorrarna bråkade med duvorna. Good times.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Därefter så slutade den lugna delen av dagen, vi tog som vanligt ett pit-stop på hotellet och gick sedan iväg för att äta middag på Bröderna Olssons Garlic & Shots, en svensk restaurang med vitlökstema. Det var egentligen så enkelt som att allt i alla rätter innehöll vitlök, du kan aldrig få mindre lök, bara mer och så 101 shotar. Där stannade vi i några timmar, drack öl och shottade. Själv drack jag en god som hette Black Death (2cl Fernet Branca, 2cl Jaegermeister och 2cl Gammeldansk. Mycket gott! ) Det var lite uppfriskande att hamna på ett ställe som faktiskt kändes svenskt, det var en person som talade svenska i personalen, massor av svenska symboler (bland annat ett fräckt bord gjort av en gammal vägskylt som någon snott med sig) och musik. Alla pubar hitills har inte någon musik eller TV men här kändes det som om vi verkligen hamnat på ett förfestställe. Kul omväxling.

Som avslutning på kvällen så gick vi på casino, ett dåligt drag efter att ha shottat och druckit öl men trots detta och Emmas skepsis så gick vi därifrån £60 rikare än när vi gick in. En perfekt avslutning på en skön dag.

London dag 3 – Highgate, hästar och hasch

Dag 3 i London var en dag jag sett fram emot länge, vi skulle nämligen åka till Highgate Cemetery. Highgate är en helt fantastisk gammal viktoriansk kyrkogård som är en av ”The Magnificent Seven”, sju stora kyrkogårdar som anlades i och utanför London som ett sätt att tackla alla dödsfall. På den tiden var medellivslängden för en arbetare inte högre än 20 år och för en välbeställd person någonstans runt 40!

Det spännande med Highgate är att det finns så fantastiska gravar, spännande personligheter och en fantastisk miljö. Det är svårt att beskriva men när man låter naturen löpa fritt och gravstenarna förfalla så skapas något väldigt unikt. Nu ska sägas att Highgate består av två kyrkogårdar, den västra och den östra, där det bara är den västra som är avstängd för allmänheten. På den östra går det bra att gå omkring själv och se på gravar till bland annat Douglas Adams och Karl Marx.

Kan rekommendera alla att besöka Highgate när man åker till London och att man sätter av minst en förmiddag då det tar lite tid att åka ut och att sen gå runt där, det är en plats man inte skyndar sig genom. Kom dock ihåg att man måste boka tid minst en vecka i förväg och att enda sättet att göra det är att ringa dem, men man kan chansa som vi gjorde och försöka att hoppa på en av turerna på plats!

Detta bildspel kräver JavaScript.

Efter Highgate så slog vi till och stannade på Camden Market på vägen tillbaka, en mycket speciell plats även det. Droger såldes på öppen gata, något jag blev helt bestört över men som verkade vara rätt vanligt. Massor av stånd inklämda på alla möjliga ställen spridda över ett rätt stort område och fördelat i olika marknader. Den fräckaste marknaden är the Stables som ligger i gamla stenstall. Massiva och enorma statyer föreställandes hästar av olika slag och enorm bredd i vad som säljs.

Lagom tills regnet föll så tog vi oss hem för en välförtjänt rast och ombyte på hotellet. Senare på kvällen så såg vi The Phantom of the Opera på Her Majestys Theatre i West End, som firade 25 år det året och med ingen  mindre än vår allas Peter Jöback i huvudrollen som Fantomen! Tyvärr var dock Peter ledig när vi skulle gå… 😦

Det var verkligen en fantastisk dag, fylld med intryck.

London dag 2 – Shopping, shopping, shopping och lite te

Efter en natt på hårda madrasser börjar vi med att äta frukost på Garfunkels, en kedja av diners som verkade servera det mesta, där tog vi en traditionell brittisk frukost med korv, bacon, stekt ägg, hashbrowns och en halv tomat. Till det tog vi också kaffe, juice och rostat bröd med sylt. Det fula är att vi blev serverade toasten och sylten bara sådär utan att tillfrågas och märkte sen vi att de tagit rätt bra betalt för det i efterhand. Det gamla, ”ställ-det-på-bordet-och-äter-de-dumma-turisterna-så-får-de-betala-tricket”. Fult och lite oväntat av dem i detta land av heder och etikett!

Men! Fulla av god mat och energi så gav vi oss ut på shoppingtur! Första stopp blev Hamleys den fem våningar höga leksaksaffären där man hittar allt från kameler i 1:1-skala för £1500 till godis och trollkarlar som leker med kunderna. Det fanns givetvis gott om saker till jubileet, bland annat hela kungafamiljen i LEGO.

(Elizabeth II och hennes corgi ”Monty”)

Shopping

Därefter så vandrar vi nedför Oxford street som tillsammans med Regent street måste vara Londons främsta shoppinggator så kommer vi till affären Primark som bäst kan beskrivas som ett Ullared men bara med kläder. Vansinnigt stort, vansinnigt mycket folk! Ska ni gå hit så rekommenderar jag varmt att ni gör det direkt när de öppnar, för man blir jäkligt trött snabbt, att prova kläder var helt uteslutet om vi skulle kunna klara av det inom 2-3h, vilket vi också gjorde. Vi fick tag på jäkligt massa kläder, sannolikt av låg kvalité men perfekt nu inför sommaren! Vid det här laget så var vi väldigt trötta, både i kropp och själ när vi begav oss till Radisson Blu Edwardian Berkshire och baren Ascots för After-noon tea.

After-noon tea

Förväntningarna på After-noon tea var höga och vi hade inte snålat för att vara säkra på att få en bra upplevelse. När kakfatet kom in så blev vi inte besvikna…

Tre nivåer med kakor, nybakta scones och marmelader. Det serverades fräscht english breakfast tea som vi snabbt drack upp en hel kanna och lika snabbt serverades en till. Upptäckte snabbt att det var tur att vi var hungriga för man blev snabbt mätt så det var en perfekt ersättning för lunchen. Rekommenderas!

Avslut

Mätta och glada så shoppade vi vidare på Bodyshop och Lush (vansinnigt billigt), köpte musikalbiljetter för halva priset, nördade oss på geekparadiset Forbidden Planet och avslutade dagen med att gå på en väldigt god indisk restaurang som hette Chomskis. Har inte varit så mätt och trött i fötterna sen jag gjorde lumpen…

(Vem var det som tyckte det var en bra idé med utanpåliggande avlopp?)

London del 1 – Bad food, worse weather and mary fuckin’ poppins

Nu följer ett antal inlägg som behandlar min och min sambos resa till London, det var andra gången för oss båda dock så reste jag iväg första gången när jag var väldigt liten så jag minns egentligen ingenting från staden.

Hopphopp, så här såg iaf ”måste-listan” ut:

• Besöka Imperial War Museum
• Besöka Highgate Cemetery
• Besöka Trafalgar Square
• Besöka Tower Bridge
• Besöka Big Ben
• Besöka Harrods
• Dricka After-noon tea
• Dricka den lokala pubens egengjorda öl.
• Shepards pie
• Fish n’ Chips
• Dricka avslagen, ljummen ale

Avresa

Vi valde att resa med Ryanair, trots deras dåliga rykte och hemska personalpolicy så var deras pris så otroligt mycket lägre än alla andra så det gick liksom inte att undvika, inte när min kära sambo fortfarande pluggar. Att resa med Ryanair i jämförelse med Finnair (som vi flög med till NY) är ungefär som att ta spårvagnen hem i jämförelse med Taxi Göteborg. Det lät, skakade och var dassigare än Finnair, besudlat med reklam och flygvärdinnor som istället för att servera en försökte att sälja överprisade drycker och skraplotter. Nu var flighten inte så lång men ungefär varje kvart så tog de en säljvända genom kabinen så att sova var helt uteslutet. Utöver det så är det djävulskt trångt vilket blir jobbigt för en lång kille (186cm) som mig. Aldrig att jag åker några längre sträckor med dem. Inte kul att inte kunna röra sig så mycket. Men, som man bäddar får man ligga, det reflekterar helt priset som man betalar.

Vi landar till slut i ett regnigt (såklart) London på flygplatsen Stansted. Efter flygresan så gick det lätt och snabbt att ta sig in till Liverpool street station med Terravision-bussarna som gick på 7£ per skalle och resväg. Det är ungefär de priserna bussarna ligger på och tåget Stansted Express låg ungefär det dubbla. Vi köper ett Oyster-card på stationen och tankarna går direkt till Västtrafik och deras system men efter att helt problemfritt ha kunnat ta oss till hotellet på Regent Street så är min oro puts väck. Det hjälper att ha incheckning/utcheckning vid spärrarna, att inte Stockholm kopierat detta rakt av är för mig ett mysterium…

The Diamond Jubilee

Väl på plats så möts vi av vansinnigt mycket folk och flaggor överallt. Det visar sig snabbt att helgen som vi landade på är the Diamond Jubilee, alltså att drottningen Elisabeth II firar 60 år på tronen. Engelsmännen vet hur man ska fira sin drottning och det är totalt packat med folk med flaggor, peruker, lustiga hattar och annat med Union Jack på. Vi fick i efterhand höra att det var runt 1 miljon människor som samlats runt Themsen för att se kungafamiljen segla förbi med ett följe av inte mindre än 1000 båtar, skepp och jollar. Vi försökte att komma fram till kanten men eftersom vi bara var en timme i förväg så var det försöket döfött, många hade vart där ända sen tidig morgon för att få en plats överhuvudtaget.

Efter att vi irrat runt i staden och allt vimmel så bestämde vi oss för att ta en öl och sedan äta lite mat. Jag hade höga förväntningar på Fish n’ Chips trots att jag inte borde. När ett lands mest kända maträtt består av panerad fiskmassa och pommes frites serverad i tidningspapper så borde man vara skeptiskt till maten 🙂

Öl och mat

Efter ett litet tag så hittade vi ett mysigt litet ställe, inte långt från Piccadilly Circus som enbart serverade öl, vin, cider, läsk och juice som är egenproducerade. Inga av produkterna marknadsförs i medier utan deras slogan är ”quality speaks for itself” riktigt god öl och… Allt. Rekommenderas! Så, sök upp:

Duke of Argyll
Brewer street 37 (hörnet brewer och great windmill street)

Efter det så blev det, som planerat, pubmat och en total besvikelse på både Shepards pien och Fish n’ chipsen. Smaklöst och tråkigt Efter detta och en äcklig öl som var speciellt bryggd för jubileet så stupade vi i säng på vårt hotell vid Regents street, utmattade och entusiastiska för nästa dag!