Det är nu dags att ta sig en närmare titt på fenomenet bloggande. Vad är det för slags människor som bloggar och varför gör de det? Har de någon nytta utav bloggandet? Vad vi vet är att ända sen Justin Hall’s första blogg 1994 så har bloggandet bara ökat, Technorati, som följt bloggandet sen 2003 har kallt konstaterat att det december 2007 fanns 112 miljoner bloggar och att det dagligen skapas 120.000 nya. Varför är de så populära?
En anledning till detta må vara tillgängligheten, vem som helst kan var som helst och när som helst skapa en blogg och posta vad de vill. Så länge det finns någon som lyssnar så kommer det alltid att finnas bloggar och på internet finns det många som lyssnar. Tillgängligheten och det faktum att informationen gick rakt ut på nätet utan några fördröjningar gjorde att bloggarna snabbt förändrades ifrån att bara vara dagböcker på nätet till rena nyhetskällorna, av det mer personliga slaget. Massor av politiska bloggare (Andrew Sullivan‘s AndrewSullivan.com, Ron Gunzburger’s Politics1.com, Taegan Goddard’s Political Wire, Glenn Reynolds’ Instapundit, Charles Johnson’s Little Green Footballs, and Jerome Armstrong‘s MyDD) uttnyttjade bloggarna för att kommentera val och gjorde helt plötsligt bloggandet till ett legitimt sätt att föra ut information. Till dagens dato är bloggandet i princip lika stort som radio och annan media som sköter nyhetsrapportering, skillnaden är att bloggarna har ett oändligt mycket bredare spektra än radion någonsin kan åstakomma.
(Verle’s blog på Starbucks)
En annan anledning är ju rent speltekniskt för poängsamlandet. I likhet med Facebook och Youtube så poängsätts allt du gör. Hur mycket du postar, hur många som läser, hur många som kommenterar, hur många som kommer till din sida och isåfall ifrån vilka sidor. Möjligheten att läsa av totalt all trafik som sker på din blogg och möjligheten till att poängsätta i princip allting gör bloggandet till ett litet beroende som orsakar att folk bloggar om saker bara för bloggandets skull. Detta är enligt min åsikt bloggandets största nackdel då de dränker de ”seriösa” bloggarna med oändliga mängder information som bara betyder något för den personen och möjligvis dess närmaste vänner.
Den mörka sidan av bloggandet
Nu ska man inte säga att alla bloggar är politiska eller ens läsvärda då det är en stor del av webb 2.0 och låter vem som helst posta sina åsikter, helt plötsligt blir det lättare att träffa likasinnade. Nazister och andra extrema grupper får det mycket lättare att rekrytera och sprida sina budskap eftersom det inte finns någon som kontrollerar vad som är sant eller falskt. Heather Armstrong blev av med sitt jobb pga saker hon skrev i sin blog och förfarandet har nu blivit så vanligt att det tillochmed finns ett ord för det – ”Dooced”. Hurvida personer är ansvariga för vad som skrivs på sin blog eller hur den informationen används är fortfarande icke-kartlagt land för många domstolar och det är inte lätt att få ut rättvisa domar.
Då man kan dölja sin identitet så kräver det ändå inte särskilt mycket för att ta reda på vem som gömmer sig bakom vilken identitet då internet är begreppet Information Overflow inkarnerat. Man kan ju argumentera om rätten att uttrycka sina åsikter utan att kunna bli lagskyldig till någonting men det är mer teori än sanning.
”What we have learned from blogs is that the highest virtue of the media is transparency”
– blog guru Jeff Jarvis
Bloggandets styrka hade plötsligt blivit dess största fara men om man kan guida sig igenom alla bloggar med katter som ser ut som hitler, sekund-för-sekund bloggar och rena propaganda bloggar så kan man definitvit hitta guldkorn värda varenda liten risk i våran bloggande värld.
Källor: Wikipedia och BBC News.
Läs även andra bloggares åsikter om blogg, web 2.0, faror, kommunikation, bloggosfär, dooced, media
The Hallberg 